Musiker, excentriker och pianist. Kanadensaren Glenn Gould var en av efterkrigstidens mest erkända klassiska musiker. Hans familj och vänner förundrades över att han redan vid 5 års ålder komponerade och spelade sina egna melodier. Knappt tio år senare överraskade den 14-åriga Gould, musikälskare världen över, med en spelteknik som ansågs vara alldeles unik. Gould etablerade sig internationellt och framgångarna lät inte vänta på sig. Men vid 32 års ålder slutade Gould att göra offentliga framträdanden på grund av sin scenskräck. ''I detest audiences... I think they are a force of evil'', lär Gould ha sagt.

Gould var en människa som gick sina egna vägar och gjorde det som fall honom in. En del kallade honom excentrisk, medan andra ansåg att han var originell som vågade vara sig själv trots sitt kändisskap. År 1982 erövrade Gould två Grammy Awards för sin nyinspelning av Bachs ”Goldbergvariationer”. Med åren blev Gould allt mer besatt av sin egen hälsa och han började testa sina egna fysiska gränser. Han slutade äta ordentligt och sov sällan. En kort tid efter sin 50:e födelsedag dog Glenn Gould i sviterna av en stroke. Intresset för hans musik och hans briljanta talang lever dock kvar, samt hans fantastiska sätt att tolka klassiska mästare.